Är FIP smittsamt: Hur överförs FIP?

Är FIP smittsamt?
Även om FIP inte är lika smittsamt som vissa andra kattsjukdomar är det fortfarande ett infektiöst virus och alla kattägare bör vara medvetna om de potentiella riskerna.

Felin infektiös peritonit (FIP) anses i allmänhet vara mindre smittsam än vissa andra vanliga infektionssjukdomar hos kattdjur

I jämförelse med andra infektionssjukdomar som katter kan vara utsatta för är sannolikheten för att FIP ska överföras lägre.
Felin infektiös peritonit (FIP) orsakas av infektion med felint coronavirus (FCoV).
Även om detta virus är smittsamt och kan spridas från katt till katt anses det i allmänhet vara mindre smittsamt än de som är relaterade till övre luftvägsinfektioner eller den särskilt dödliga panleukopeni.
Det bör också noteras att FIP inte drabbar alla katter även om de utsätts för det; faktorer som ålder, ras, genetik, stressnivåer och en rad andra faktorer påverkar hur sannolikt det är att de utvecklar sjukdomen efter exponering.

Typer av FIP-virus

Felin infektiös peritonit (FIP) orsakas av två olika virus, det felina enteriska coronaviruset (FECV) och det felina coronaviruset typ 2 (FCoV).

FECV

Felint coronavirus (FCoV) är ett mycket smittsamt virus som förknippas med felin infektiös peritonit (FIP).
Det kan utsöndras i avföringen från infekterade katter och smittan sker oftast genom direktkontakt med dessa sekret eller ytor som innehåller dem.
Detta gör den mogen för spridning via fomitöverföring, eller överföring av mikrober mellan ytor och fingrar till munnar.
För att minska din katts sårbarhet för infektion från FCoV bör du alltid ha goda hygienvanor.
När det är möjligt, försök också att minimera stressnivåerna – håll flera katter i separata rum om det behövs – eftersom studier har visat att katter under högre stressnivåer är mer benägna att få sjukdomar som FIP på grund av deras nedsatta immunförsvar.

FCoV

Felint coronavirus, vanligen kallat FCoV, är en smittsam viruspatogen som tillhör familjen Coronaviridae.
Även om FCoV är en relativt vanlig orsak till mild och självbegränsande mag-tarmsjukdom hos katter kan det utsöndras intermittent av infekterade katter under flera månader eller till och med år.
Viruset har låg artspecificitet, vilket innebär att andra djur, t.ex. hundar eller vilda djur, också kan vara mottagliga för infektion från detta virus.
FCoV sprids oftast genom direktkontakt mellan två katter, där den symptomfria smittbäraren omedvetet överför sjukdomen till en annan katt.
Viruset kan också komma in indirekt via förorenade föremål som mat- och vattenskålar eller leksaker som delas av flera katter som bor under samma tak.
Det är även möjligt att partiklar i andningsutrymmet, t.ex. pälsmjäll och andningsvätskor som innehåller stora mängder viruspartiklar, kan sprida smittämnen om de andas in av katter i omgivningen.  

Här är en allmän jämförelse av FIP:s smittsamhet med några andra infektionssjukdomar hos katter:

FIP anses generellt vara mindre smittsamt än panleukopeni, övre luftvägsinfektioner, FIV och FeLV.

Felin panleukopeni (felin distemper)

Felin panleukopeni, även känd som kattpest, är en smittsam virusinfektion hos katter som orsakas av felint parvovirus.
Den drabbar främst kattungar och ovaccinerade katter men kan infektera katter i alla åldrar och av alla raser.
Viruset finns i alla utsöndringar, särskilt i avföringen, vilket innebär att det mycket lätt kan överföras från katt till katt genom direkt eller indirekt kontakt.
Kliniska tecken varierar beroende på virusstam och den drabbade kattens ålder, men symtomen kan omfatta: feber eller låg temperatur, letargi/depression, aptitlöshet och kräkningar, där diarré med blod är vanliga indikatorer på FPlV-infektioner.
I vissa fall kan det till och med vara dödligt om det inte diagnostiseras korrekt och behandlas omedelbart.
Detta tillstånd ska inte förväxlas med Felin infektiös peritonit (FIP), även om de har liknande symtom är det två olika virus som påverkar katter på olika sätt.

Infektioner i övre luftvägarna

Övre luftvägsinfektioner (URI) är den vanligaste infektionssjukdomen hos katter.
Precis som andra sjukdomar kan URI orsakas av ett antal virus och bakterier, bland annat calicivirus, herpesvirus, adenovirus, Bordetella bronchiseptica och Chlamydophila felis.
Symtomen kan vara nysningar eller hosta, nästäppa eller näsflöde, ögonrodnad eller ögonflöde, aptitlöshet, feber, letargi, sår i mun och svalg samt uttorkning.
Felint leukemivirus (FeLV) är mer sällsynt än andra övre luftvägsinfektioner och förknippas ibland med denna infektion, även om det i sig inte orsakar några symtom.
Det vanligaste sättet för katter att få en övre luftvägsinfektion är genom kontakt med en annan infekterad katt, antingen direkt eller indirekt – t.ex. genom att de putsar varandra när de leker eller delar matskålar/sängkläder – men luftburen smitta från förorenade föremål, t.ex. vindblåsta dammpartiklar som bär på smittämnet, kan också förekomma.

FIV-virus (Feline Immunodeficiency Virus) och FeLV-virus (Feline Leukemia Virus)

Det är två retrovirus som angriper kattceller som är involverade i immunförsvaret och gör katter mer mottagliga för andra infektioner.
FIV sprids oftast genom djupa bitsår, medan FeLV huvudsakligen överförs från moder till kattunge eller genom saliv och nässekret.
Båda virusen kan orsaka nedsatt immunförsvar, vilket leder till en ökad risk för ihållande och återkommande opportunistiska infektioner, t.ex. S kinneria turicensis, Bartonella henselae, stomatitvirus (FHV) och kalcivilit.
De är båda kända för att orsaka immunbristsyndrom (liknande HIV/Aids hos människor), vilket minskar katters naturliga immunitet mot sjukdomar som cancer och bakteriella sjukdomar.  

Hur smittar FIP?

FIP sprids vanligen genom direkt kontakt, indirekt kontakt, fekal-oral väg och droppar i luftvägarna.
Läs mer för att bättre förstå hur din katt kan påverkas och vidta försiktighetsåtgärder!

Direkt kontakt

Direktkontakt är det enklaste och vanligaste sättet för katter att smittas av FIP.
Genom direktkontakt, t.ex. ömsesidig putsning och delning av matskål eller kattlåda, kan en infekterad katt överföra sitt virus direkt till en annan.
Katter kan också smittas genom närmare fysisk kontakt, t.ex. genom att kela med ägare som nyligen varit i kontakt med katter som är kända för att bära på FCoV.
En annan viktig faktor är nysningar som sprider FCoV från en katt till en annan.
Även om denna form av överföring är mindre vanlig jämfört med andra infektioner, är det fortfarande ett av sätten att sprida infektioner mellan djur.
Det är därför viktigt att djurägare lär sina husdjur att sköta hygienen och alltid är uppmärksamma när de gosar med sina kattungar.

Indirekt kontakt

Indirekt kontakt kan spela en viktig roll i överföringen av Feline Infectious Peritonitis (FIP).
Detta avser kontakt med kontaminerade ytor eller föremål som har berörts av en infekterad katt, så kallade fomiter.
Fomiter som kläder, leksaker och skötselutrustning kan förorena kattens päls och bära på viruset under en kort tid innan det försvinner från dessa ytor.
Eftersom katter ofta putsar sig själva och andra katter riskerar de att smittas på detta sätt även om det inte har förekommit någon direktkontakt mellan dem.
Viruset kan inte bara överföras indirekt genom kontakt med våta material som vattenskålar, utan torra material som sängkläder kan också fungera som smittbärare om saliv eller avföring som innehåller partiklar har kommit i kontakt med en yta som sedan vidrörs av en annan katt.
Hushåll med flera katter eller trånga miljöer kan vara särskilt utsatta för indirekt överföring av viruset eftersom det finns många ytor som ofta kan kontamineras.

Fekal-orala vägen

Den fekala-orala vägen är ett av de vanligaste sätten för överföring av FIP hos katter.
Felint coronavirus (FCoV) finns i infekterade katters saliv, men sprids främst genom kontakt med avföring som förorenats av en infekterad katt.
Denna typ av överföring sker när en oinfekterad katt äter material som har kommit i kontakt med viruskomplexet från en kattlåda eller annan yta, t.ex. matskålar och sängkläder.
På grund av dess smittsamma natur ökar risken för överföring i trånga boendeförhållanden på grund av höga nivåer av fekal förorening.
I hushåll med flera katter bör ägarna separera katterna och ge dem individuell vård och uppmärksamhet när det är möjligt.
Det innebär att varje katt ska ha sin egen kattlåda som är lätt att komma åt och rengöra efter användning.
Det är också viktigt att komma ihåg att inte bara rengöra regelbundet utan också desinficera ytor som används av alla katter i flerkattshushåll varje vecka för att minska risken för att smittan sprids vidare.

Droppar i andningsvägarna

FIP sprids sällan genom nysningar eller hostningar i luftvägarna.
Viruset kan bli luftburet och förorena kattens omgivande miljö, men det krävs nära kontakt för att det ska överföras från ett djur till ett annat.
Katter som lever i trånga förhållanden, t.ex. på katthem eller i kolonier, löper större risk att smittas av FIP på detta sätt eftersom djuren är så nära varandra.
När människor hanterar smittsamma katter måste de iaktta god personlig hygien, särskilt när de nyser och hostar i närheten av andra katter som har lägre immunitetsnivåer och kan vara mer benägna att få FIP.
Alternativt kan man också minska smittspridningen genom att använda effektiva desinfektionsmetoder och regelbundet sterilisera områden som utsätts för infekterat material, t.ex. sängkläder, disk, avfall etc.

Faktorer som påverkar hur benägen din katt är att drabbas av FIP

Ålder, ras, levnadsförhållanden, genetik, stress och immunsystemets status kan alla påverka risken för FIP hos katter.

Ålder

Katter under två år är de som oftast drabbas av FIP, cirka 80 % av alla fall uppträder hos katter i denna åldersgrupp.
Kattungar i åldern 4-12 månader löper störst risk att drabbas av FIP; nästan hälften av alla diagnostiserade katter tillhör denna åldersgrupp.
Även yngre kattungar kan fortfarande vara sårbara för virusöverföring på grund av deras outvecklade immunsystem och känslighet för stressfaktorer i miljön.
Dessutom kan vissa raser, t.ex. siameser eller burmeser, vara mer benägna att drabbas av FIP på grund av genetiska anlag, även om det inte enbart beror på rasen i sig.
Geparder har också en högre sannolikhet att utveckla felin infektiös peritonit än andra kattraser på grund av en brist i deras cellulära immunitet som gör dem mycket mottagliga.

Ras

Ägare till renrasiga katter måste vara särskilt medvetna om deras benägenhet att drabbas av FIP.
Renrasiga katter löper större risk än blandraskatter att drabbas av FIP på grund av en genetisk brist i deras cellulära immunförsvar, och vissa raser som cheetah, perser, bengal och skotsk fold är särskilt utsatta.
Denna högre risk kan delvis tillskrivas hur dessa raser har utvecklats genom inavel med begränsad genetisk mångfald eller påskyndade avelscykler, vilket medför en ökad sårbarhet för allvarliga sjukdomar på grund av den ökade genduplicering som sker när homozygota genpar förekommer tillsammans hos enskilda djur.
På grund av den ökade risk som är förknippad med renrasiga katter är det viktigt att ägare till dessa katter – liksom de som tar hand om katter av andra raser – förstår hur mottagliga deras husdjur är så att de kan vidta lämpliga försiktighetsåtgärder och hantera deras hälsa mer effektivt.
Genom att vaccinera din katt mot vanliga infektionssjukdomar som kattdistemper eller övre luftvägsinfektioner minskar risken för att den ska bli smittad; anpassa kostbehov efter motståndskraftsnivåer,texercise baserat på fysiska egenskaper; begränsa exponeringen genom att hålla trängselsituationer under kontroll etc.

Trånga boendeförhållanden

Trånga levnadsförhållanden kan ha en enorm inverkan på katter och deras hälsa.
Trängsel ger katterna ytterligare stress, vilket kan vara skadligt eftersom det försvagar immunförsvaret med tiden och ökar sannolikheten för att få eller överföra infektioner, inklusive Feline Infectious Peritonitis (FIP).
Stress är särskilt farligt hos unga kattungar som kanske inte har etablerat ett optimalt immunförsvar ännu.
Förutom de psykologiska konsekvenserna av överbeläggning kan den fysiska närheten mellan individer underlätta direkt överföring mellan katter via saliv genom slickning eller upphostning av förorenade luftvägssekret.
Dessutom ökar indirekt kontakt med infektiöst material, t.ex. avföring från en infekterad katt på matskålar eller klösbrädor som sedan används av oinfekterade katter, risken för ytterligare spridning av FIP i en trång miljö som katthem och kattpensionat.
Att ha gott om utrymme för sin katt är därför av största vikt när det gäller att förbättra kattens allmänna välbefinnande och öka dess motståndskraft mot vanliga sjukdomar, inklusive FIP-infektion.

Genetik

Genetik spelar en roll vid felin infektiös peritonit (FIP) och kan vara en viktig indikator för att avgöra hur sjukdomen sprids.
Studier har visat att hankatter drabbas oftare än honkatter, vilket understryker könets potentiella inverkan på utvecklingen av FIP och infektionsrisken.
Birma-katter har t.ex. starkt förknippats med vissa genetiska faktorer som är relaterade till FIP.
Katter av både renrasig och slumpmässigt uppfödd bakgrund kan vara mottagliga för att smittas av viruset genom coronaviruset eller överföring från en annan drabbad katt, men de som har gener som ibland förekommer inom specifika raser kan överföra sin högre risk till avkomman.
Om en förälder är infekterad med en lämplig typ av virus, t.ex. felint enteriskt coronavirus (FeCV), kan kattungarna potentiellt få en sträng som senare kan leda till att de utvecklar FIP även utan kontakt med andra infekterade djur.
Eftersom överföringen sker vid befruktningen finns det tyvärr små möjligheter att förhindra att en nedärvd gen orsakar skada, vilket leder till att djurägare måste överväga alternativa sätt att skydda sina djur mot den här typen av sjukdomar.

Stress

Som kattägare är det viktigt att vara medveten om att stress kan bidra till utvecklingen av felin infektiös peritonit (FIP).
När katter är stressade på grund av omplacering, nyligen genomförd operation eller samtidiga infektioner försämras deras immunförsvar och de blir mer benägna att drabbas av FIP.
I en trång boendemiljö med flera katter i närheten kan stressnivåerna snabbt stiga, vilket ytterligare försvagar immunförsvaret och ökar risken för FIP-infektion.
Det finns åtgärder som du som ansvarsfull kattförälder kan vidta för att minska risken för att ditt husdjur utvecklar FIP: se till att lugna familjemedlemmar har tillräckligt med utrymme så att de inte konkurrerar om resurserna; skapa en pålitlig daglig rutin – det hjälper till att hålla stressen borta; ge många berikande aktiviteter som klösbrädor och leksaker – de håller inte bara katterna fysiskt aktiva utan även mentalt; ge regelbundna belöningar som godis/köttbitar för att visa uppskattning mellan individerna.
Slutligen, se till att du umgås med ditt husdjur regelbundet – genom att ge kärlek och uppmärksamhet skapas ett band som minskar känslan av övergivenhet, vilket i sin tur leder till mindre oro i form av stressymptom.

Immunsystemets status

Kattens immunförsvar spelar en viktig roll för utvecklingen av FIP.
Katter med försvagat immunsystem löper större risk att drabbas av detta virus, medan katter med ett starkt och fungerande immunsystem kan ha en naturlig motståndskraft.
Ålder är en faktor som påverkar kattens immunförsvar och risken för att utveckla FIP, eftersom äldre katter i allmänhet har ett svagare immunförsvar jämfört med yngre katter, vilket ökar deras mottaglighet.
Vissa raser har också varierande grad av inneboende styrka mot sjukdomsframkallande agens som FIP.
Renrasiga katter är ofta genetiskt predisponerade för vissa sjukdomar, inklusive FIP, men vissa huskatter kan också vara resistenta på grund av genetik.
Stress kan också sänka immunförsvaret och göra det svårare för kattens kropp att bekämpa infektioner som felin infektiös peritonit; vad som kan tyckas vara små olägenheter eller förändringar kan kraftigt störa hushållsrutinerna och utlösa reliese i din pälsbabys immunförsvarssystem vilket kan göra dem sårbara.
Även geparder som hålls i fångenskap har visat sig vara utsatta för FIP på grund av en genetisk brist som hämmar specifika komponenter i deras cellulära immunitet och gör dem mycket mottagliga.

Slutsats

Felin infektiös peritonit (FIP) anses i allmänhet inte vara en mycket smittsam sjukdom, även om den kan spridas genom kontakt med avföring och via luftvägarna.
Goda hygienrutiner är viktiga för att minska risken för FIP och stressreducering för katter är också viktigt för att förhindra att viruset muterar.
Även om FIP inte är lika vanligt eller lätt att sprida som andra kattsjukdomar är det ändå något som är värt att ta i beaktande för alla djurägare som vill ha en förståelse för infektionen och dess potentiella risker.