Hur får katter FIP: Vad orsakar FIP hos katter?

Hur får katter FIP?

Felint coronavirus (FCoV) är den främsta orsaken till FIP hos katter, även om andra smittvägar är möjliga.

Felint coronavirus (FCoV)

Felint coronavirus (FCoV) är en vanlig virusinfektion bland katter som vanligtvis inte orsakar några symtom eller bara kan förknippas med mild diarré.
Det är mycket smittsamt och kan spridas genom direkt kontakt, indirekt kontakt eller via fekal-oral väg mellan katter i samma hushåll.
FCoV är ett virus med ett hölje och ett enkelsträngat RNA-genom.
Många populära desinfektionsmedel kan snabbt inaktivera viruset eftersom det är ganska svagt.
Katter som lever tätt inpå varandra eller med flera katter är mer utsatta för exponering och smitta.
FCoV är inte ett zoonotiskt virus, vilket innebär att det inte är vanligt att det smittar människor.
Det har dock förekommit ett fåtal rapporter om infektion hos människor.
FCoV sprids oftast genom kontakt med sjuka katters saliv, nässekret, avföring och viruskontaminerade föremål. FECV (Felint enteriskt coronavirus): FECV är den mindre virulenta versionen av viruset.
Det drabbar främst katters matsmältningskanaler.
Många infekterade katter är asymtomatiska, vilket innebär att de inte uppvisar några kliniska tecken på sjukdom.
FECV kan hos vissa patienter ge måttliga gastrointestinala symtom, t.ex. diarré, men dessa försvinner normalt utan behandling.
Katter som är infekterade med FECV kan utsöndra viruset i avföringen, vilket kan smitta andra katter. FIPV (Felint infektiöst peritonitvirus): FIPV är den farligaste virusstammen som kan orsaka felin infektiös peritonit (FIP).
FIPV kan uppkomma genom en FECV-mutation hos samma djur.
FIPV-övergången är dåligt känd och kan påverkas av en rad olika omständigheter, bland annat kattens immunologiska svar.
FIPV-infekterade katter kan ha feber, letargi, viktminskning, uppsvälld mage (i våt form) och organsvikt.

Hur smittar FIP?

FCoV kan spridas genom direktkontakt mellan katter, indirekt kontaminering av föremål eller miljöer, förtäring av virusinnehållande avföring och andningsdroppar från en infekterad katt.

Direkt kontakt:

Katter kan smittas av det felina coronaviruset (FCoV) och därefter utveckla FIP genom nära och direkt kontakt med en smittad katt.
Även om viruset kan överleva i en mängd olika miljöer är det inte luftburet och kräver direktkontakt för att överföras från en katt till en annan.
Det innebär att katter måste komma i kontakt med ett infekterat djur eller en kontaminerad yta för att viruset ska spridas.
Grooming, ömsesidigt sniffande, bitande, delande av matskålar och andra nära interaktioner är avgörande för att FIP ska kunna överföras mellan katter eftersom stora mängder virus måste finnas i saliv och andra kroppsvätskor för att infektion ska uppstå.
Det är också viktigt att notera att detta överföringssätt inte garanterar infektion; även om vissa katter exponeras direkt kanske de inte utvecklar några symtom på grund av att deras genetiska sammansättning eller immunsystemets status ger motståndskraft mot det.

Indirekt kontakt:

Viruset kan också överföras indirekt via förorenade föremål och miljöer.
Viruset kan överleva i miljön i flera veckor under rätt förhållanden.
Detta innebär att även om en katt inte har haft direkt kontakt med en infekterad katt kan den bli infekterad om den kommer i kontakt med viruset från andra källor.
Katter kan t.ex. utsättas för FIP genom sängkläder eller matskålar som förorenats av strö från en infekterad katt, genom att andra katter kliar och biter varandra i pälsen eller genom att de leker i områden där en annan katt har lämnat avföring som innehåller virus.
Därför är det oerhört viktigt att toalettutrymmen, t.ex. kattlådor, rengörs regelbundet med varmt vatten och tvål (kom ihåg att byta handskar mellan gångerna) och att absorberande ytor, t.ex. strö och matskålar, byts ofta när de blir smutsiga.
Dessutom bör katten få en näringsrik kost full av antioxidanter för att stödja kattens allmänna immunförsvar och maximera dess försvar mot infektioner som FIP.

Fekal-orala vägen:

Katter kan bli smittade genom att få i sig viruset som har utsöndrats i avföringen från en smittad katt.
Detta kan ske när en katt putsar sig efter att ha kommit i kontakt med kontaminerad avföring eller strö.
Av denna anledning bör man vara extremt försiktig i hushåll med flera katter eftersom god hygien är nyckeln till att minska risken för FIP-exponering.
Alla ägare bör regelbundet se till att katterna i hushållet håller god hygien: se till att matskålarna rengörs regelbundet, undvika att katterna i huset delar säng och filt samt desinficera en gång i veckan alla ytor som katterna potentiellt kan komma åt, t.ex. bordsskivor, sängar som fortfarande inte är vattentäta, inte nå områden där avloppsvatten rinner ner osv.

Droppar i andningsvägarna:

FIP kan dock också spridas från en katt till en annan genom droppar i luftvägarna när en infekterad katt nyser eller hostar.
Även om luftvägsöverföring av den mer virulenta formen av felint enteriskt coronavirus (FCoV) är mindre vanlig än andra överföringssätt som direkt eller indirekt kontakt, är det fortfarande möjligt för en frisk katt att andas in viruset om den befinner sig tillräckligt nära ett infekterat djur när det släpper ut dessa smittsamma partiklar.  

FIP Riskfaktorer:

Katter som är yngre än två år, äldre än tio år, renrasiga eller från katthem, som lever i överbefolkade miljöer och som har nedsatt immunförsvar löper större risk att utveckla FIP.

Ålder: FIP är vanligare hos katter under 2 år och över 10 år.
Kattungar och äldre katter verkar löpa högre risk.

Yngre katter och äldre katter har ofta ett omoget eller försvagat immunförsvar som kan göra att de löper större risk att utveckla FIP.
Dessa åldersgrupper tenderar också att oftare utsättas för felint coronavirus, eftersom de kanske bor inomhus med andra katter, går ut på äventyr eller kommer i kontakt med andra katter på katthem eller kattpensionat.

Ras: Vissa raser, t.ex. renrasiga katter eller katter från katthem, kan löpa högre risk att drabbas av FIP.

Katter från katterier eller renrasiga linjer kan vara särskilt benägna att utveckla FIP.
Abessinier, bengaler, birmaner, himalayaner, ragdoll och rex har en betydligt högre risk att drabbas av sjukdomen jämfört med andra katter.
Andra kattraser som burmeser, exotiska korthårskatter, manxes, perser och russian blues har också visat sig vara mer mottagliga för FIP på grund av genetik och ökad exponering i avelsprogram.
Man tror att vissa genetiska faktorer hos perserkatter (och deras tillhörande raser) gör att de har något sämre förmåga än andra kattarter att kontrollera det virus som orsakar FIP, vilket gör dem mer infektionskänsliga om de kommer i kontakt med det.
Det finns bevis som tyder på att perserkatter bär på ”predisponerande alleler” för detta tillstånd, vilket gör dem sårbara när de utsätts för det virus som orsakar FIP, vilket innebär att ägare till dessa orienterade raser måste vidta åtgärder för att ge ett bättre försvar mot dess spridning bland medlemmar i hushåll med flera katter.

Trånga boendeförhållanden:

Katter som lever i trånga eller stressiga miljöer löper större risk att komma i kontakt med det felina coronaviruset, vilket kan leda till infektion och senare utveckling av FIP.
Några riskfaktorer som hänger samman med att katter lever trångt är närheten till andra katter, delade resurser (t.ex. matskålar, kattlådor och sängar) och ett försvagat immunsystem på grund av stress.
Exponering för andra katter är en viktig faktor för smittspridning eftersom infekterade katter utsöndrar virus i saliv eller avföring.
Nära kontakt mellan katter gör att viruset lättare kan spridas.
I hushåll med flera katter och på katthem är det viktigt att minska risken för smittspridning genom att främja goda hygienrutiner som att desinficera ytor med hushållsrengöringsmedel och tvätta händerna regelbundet när man klappar olika kattdjur.

Genetik:

Vissa katter kan ha en genetisk predisposition som gör dem mer mottagliga för att utveckla FIP.
Detta kan vara relaterat till deras immunsystem eller deras förmåga att kontrollera det felina coronaviruset.
En katts genetiska uppsättning kan göra den mer sårbar för infektion, antingen genom att göra den oförmögen att känna igen och bekämpa invaderande viruspartiklar eller genom att göra cellmembranen mindre motståndskraftiga mot viruset.
De kan också göra vissa celler hos katter mottagliga för ett immunsvar som utlöser inflammation som leder till ytterligare vävnadsskada.
Vissa katter kan dessutom sakna förmåga att kontrollera replikationen av den farliga felina coronavirusstammen som förknippas med FIP, vilket ökar deras benägenhet att utveckla detta tillstånd.

Stress:

Stress påverkar katters immunförsvar negativt och minskar deras förmåga att bekämpa infektioner.
Katter kan bli stressade när de upplever en betydande förändring i sin miljö eller sina rutiner – som när de flyttar eller får ett nytt husdjur.
När en katt utsätts för stressfaktorer frisätter kroppen hormoner som hämmar produktionen och funktionen hos vissa immunceller.
Detta leder till att kattens immunsystem försämras, vilket gör den mer mottaglig inte bara för FIP utan även för andra sjukdomar, t.ex. sådana som orsakas av parasiter och bakterier.
Det är viktigt att kattägare är medvetna om hur stress kan försämra kattens immunförsvar och att de vidtar åtgärder för att mildra effekterna när det är möjligt.
Om du till exempel introducerar ett nytt husdjur eller en ny familjemedlem i din hemmiljö är det bäst att du gör det gradvis – så att dina befintliga husdjur får tid att anpassa sig långsamt utan att utsätta sig för alltför mycket press.

Immunsystemets status:

FeLV och FIV är virusinfektioner som drabbar katter och som båda angriper kattens immunsystem.
Katter med försvagat immunförsvar på grund av något av virusen har därför ofta svårt att bekämpa andra sjukdomar, däribland FIP.
Katter med underliggande sjukdomar som FeLV eller FIV kan ha sämre förmåga att effektivt motverka coronavirusinfektion när de utsätts för den och löper större risk att utveckla sjukdomen.
Undernärda katter löper också större risk att utveckla FIP.

Sätt att förebygga FIP

Kattägare kan bidra till att minska risken för att deras katter drabbas av FIP genom att se till att de vaccineras regelbundet, främja ett hälsosamt immunsystem och vidta lämpliga hygien- och sanitetsåtgärder.

Vaccination

Vaccination är ett av de viktigaste sätten att minska risken för att en katt ska drabbas av FIP.
Det finns vaccin som skyddar mot det felina coronaviruset (FCoV), som kan orsaka FIP hos katter.
Dessa vacciner kanske inte är helt effektiva när det gäller att förhindra infektion, men de kan minska risken för att en utsatt katt utvecklar klinisk sjukdom och får allvarliga symtom som förknippas med FIP.
Det är viktigt att notera att vissa katter redan kan ha antikroppar från tidigare exponering och sannolikt kommer att vara resistenta mot vaccinering; katter som är seronegativa för FCoV vid vaccinationstillfället verkar dock vara mycket mindre benägna att uppleva eller visa betydande symtom om de blir infekterade längre fram.

Främjar ett hälsosamt immunsystem

Att hålla kattens immunsystem friskt kan bidra till att förebygga FIP.
Rätt näring är viktigt för att främja god hälsa och ett starkt immunförsvar.
Katter bör utfodras med högkvalitativ, artanpassad kost som är fri från fyllmedel och biprodukter.
Att begränsa mängden torrfoder i kosten kan också bidra till att minska inflammation som orsakas av kolhydrater i kosten, liksom andra sjukdomar som är kopplade till dålig kosthållning, såsom fetma, diabetes och urinvägsinfektioner (UVI).
Regelbundna fysiska undersökningar hos din veterinär kan säkerställa att ditt husdjur håller sig friskt och att eventuella hälsoproblem identifieras tidigt.
Regelbundna vaccinationer mot vanliga kattsjukdomar som valpsjuka och rabies minimerar också risken för infektioner som är förknippade med dessa sjukdomar.
Om katter lever i en miljö som är utsatt för stress eller överbeläggning – t.ex. i hushåll med flera katter eller på djurhem och räddningsanläggningar – kan det vara bra att försöka tillhandahålla leksaker och klösbrädor för berikning tillsammans med tillräckligt med utrymme mellan varje djur.

Åtgärder för hygien och sanitet

Det är viktigt att kattägare är särskilt noga med att vidta hygien- och sanitetsåtgärder runt sina katter för att minska risken för FIP.
Regelbunden rengöring av kattlådor, mat- och vattenskålar, sängkläder, ytor, leksaker och transportburar bidrar till att minimera kontakten med viruset.
Bra handtvätt efter hantering av potentiellt kontaminerade föremål minskar också risken för överföring.
I hushåll med flera husdjur eller på katthem kan det vara bra att ha särskilda utrymmen som endast används av enskilda katter för att undvika korskontaminering.
När du tar hand om en sjuk katt ska du använda engångshandskar vid alla kontakter tills behandlingen är avslutad.
Att hålla dessa områden rena från avföring och annat skräp samt att erbjuda färsk mat kan ytterligare minska spridningen av infektioner från ett husdjur till ett annat.

Slutsats

Felin infektiös peritonit (FIP) är en allvarlig virussjukdom hos katter som det inte finns något känt botemedel mot.
FIP orsakas vanligtvis av en muterad stam av det felina coronaviruset och är ofta dödlig och kan drabba katter i alla åldrar och raser.
För att minska risken för att din katt ska drabbas av detta försvagande virus rekommenderas vaccination samt åtgärder för att främja ett hälsosamt immunsystem och upprätthålla god hygien och sanitet.
I slutändan är det viktigt att vara medveten om att även om vi kanske aldrig kommer att utrota FIP helt och hållet, så kan sunda förebyggande åtgärder hjälpa till att skydda din katt från infektion – vilket både besparar dem lidande och potentiellt räddar deras liv.