En omfattande lista över alla FIP-tester för att diagnostisera om din katt har felin infektiös peritonit

Vad är FIP-testning?

FIP-test är en process för att diagnostisera felin infektiös peritonit (FIP), en virussjukdom hos katter som orsakas av vissa stammar av det felina coronaviruset.
Det är viktigt att notera att det inte finns något specifikt test för FIP, utan att det krävs flera FIP-test som måste kombineras för att ställa en definitiv diagnos.
Dessa tester kan omfatta blodprov för att leta efter antikroppar, analys av vätska från kroppens hålrum, röntgen, ultraljud, test av cerebrospinalvätska och biopsier beroende på vilka symtom som uppträder.
I vissa fall kan falskt positiva och negativa resultat uppstå när alla kriterier stämmer överens, vilket i vissa fall gör det svårt att ställa diagnos.
Det är också viktigt att skilja mellan dessa liknande avläsningar och de som orsakas specifikt av FIP.

Förståelse för olika typer av FIP-test

Det finns flera olika tester för att identifiera FIP, bland annat blodprov, effusionstester, röntgen, ultraljud, antikroppstester och biopsier.

Blodprov för FIP och vad man ska vara uppmärksam på

Ett blodprov är ett verktyg som kan användas för att hjälpa till att diagnostisera FIP hos katter.
Veterinären tar vanligtvis en liten mängd blod från katten och skickar det för analys till ett ackrediterat laboratorium.
Resultaten utvärderas sedan utifrån vissa kriterier, t.ex. total serumproteinkoncentration, bilirubinhalt, antal vita blodkroppar, antal lymfocyter och leverenzymaktivitet (t.ex. ALAT).
En förhöjd total proteinkoncentration i serum är en indikation på att en katt kan ha FIP – särskilt om det finns ett överskott av y-globuliner utöver de vanliga globulinkoncentrationerna.
Höga bilirubinvärden samt höga WBC-värden med minskat antal lymfocyter som anses vara markörer för inflammation tyder också på möjligheten av FIP.
Det är viktigt att komma ihåg att dessa tecken inte alltid pekar mot en diagnos utan att det krävs andra tester för att ställa en korrekt diagnos eller utesluta detta tillstånd.

Effusionstest för FIP och vad man ska vara uppmärksam på

Effusionstestet är ett diagnostiskt verktyg som används för att upptäcka felin infektiös peritonit (FIP) hos katter.
Testet mäter mängden proteiner som förekommer i blodutgjutningar från katter med FIP jämfört med normala, friska katter.
Mätningen av delta total nucleated cell som förekommer i dessa utgjutelser kan också vara till hjälp vid diagnos av FIP.
Om resultaten visar mer än 2 500 kärnceller per mikroliter i en infekterad katts blod eller 50 procent Seromucoid-proteinnivå tillsammans med en ytterligare ökning med 1 g/dL över vanliga blodnivåer och onormalt utseende är indikatorer på möjlig FIP-infektion.
Dessutom kan Rivalta-testet utföras för att utesluta en FIP-diagnos eftersom det inte ger positiva resultat för tillstånd som är relaterade till detta virus.

Röntgenbilder för FIP och vad man ska vara uppmärksam på

Röntgen är ett av de verktyg som används vid diagnostisering av katter med FIP.
Med röntgenbilder kan veterinärer visuellt identifiera vätskeansamlingar eller onormal vävnad i kattens kropp, vilket kan hjälpa dem att avgöra om FIP föreligger.
Veterinärerna letar efter visuella indikatorer som ökad hjärtstorlek och fler lymfkörtlar runt bröstkorgen som kan vara förknippade med en möjlig FIP-infektion.
Dessutom undersöker veterinärer områden som bukhålan för att leta efter tecken på inflammation eller vätskeansamling som kan tyda på FIP.
Det är också viktigt att övervaka förändringar i lungvävnaden under en röntgenundersökning eftersom detta kan tyda på pleurautgjutning, som är en form av onormal vätskeansamling som orsakas av felint infektiöst peritonitvirus (FIMV).
Röntgenfynden visade dessutom både förstoring och variationer i textur i olika delar av olika organ, vilket ytterligare stöder undersökningen av vätskeansamling, lymfatisk infektion och bukinflammation hos djur som infekterats av FIMV.

Ultraljud för FIP och vad man ska vara uppmärksam på

Ultraljud är en bilddiagnostisk teknik som används på katter för att hjälpa till att diagnostisera FIP.
Genom att använda ljudvågor kan veterinären avgöra om det finns avvikelser, till exempel fickor med utgjutningar.
Förekomsten av effusion kan tyda på att det rör sig om FIP eftersom den har unika egenskaper som skiljer sig från andra sjukdomar, vilket gör det lättare att ställa diagnos i detta tidiga skede.
Förutom att upptäcka vätska i kroppen kan ultraljud också vara användbart för att bedöma organstorlek och form och utesluta eventuella sjukdomar som kan ha liknande indikatorer som fip.  

Antikroppstest för FIP och vad man ska vara uppmärksam på

Ett antikroppstest (serologi) för Feline Infectious Peritonitis, eller FIP, kan hjälpa till att bekräfta om en katt är drabbad av viruset.
Syftet med detta test är att upptäcka eventuella antikroppar i blodomloppet som kan förekomma på grund av infektion med det virus som orsakar FIP.
Antikroppstester mäter kattens immunsvar mot ett specifikt antigen, t.ex. ett virus eller en bakterie.
Det är viktigt att förstå att även om ett antikroppstest kan hjälpa till att diagnostisera FIP och ge en indikation på hur länge sedan en katt infekterades med viruset, kan det inte definitivt säga om katten för närvarande har en aktiv sjukdom orsakad av viruset.
Detta beror på att FCoV finns hos många katter, men det är inte alltid som det muterar eller utvecklas till FIP.
Ett falskt positivt resultat kan bero på att katten nyligen har utsatts för andra coronavirus som liknar dem som orsakar FIP och ska inte ses som ett verkligt bevis på infektion med FIP.
För att ytterligare komplicera saken finns det sällsynta fall där katter inte får något immunsvar alls, vilket leder till att de testar negativt trots att de har aktiva tecken som förknippas med FCV-infektioner.

Cerebrospinalvätsketest för FIP och vad man ska vara uppmärksam på

Cerebrospinalvätsketestet (CSF) för FIP är ett värdefullt verktyg för att avgöra om en katt har den smittsamma sjukdomen eller inte.
Det utförs på katter som uppvisar neurologiska tecken, t.ex. kramper, nedsatt syn och gångsvårigheter.
CSF-testet innebär att cerebrospinalvätska tas från området runt hjärnan och ryggmärgen med hjälp av en tunn nål som förs in mellan två ryggkotor – vanligtvis görs detta under sedering av katten av en erfaren veterinär.
Provet testas sedan för att påvisa antikroppar mot coronavirusinfektion, vilket indikerar om FIP kan förekomma hos just den katten.

Biopsi för FIP och vad man ska vara uppmärksam på

En biopsi är ett viktigt och nödvändigt diagnostiskt steg för veterinärer för att fastställa diagnosen Felin infektiös peritonit (FIP).
Ett bekräftat positivt resultat kräver vanligtvis ett vävnadsprov från antingen lungorna, buken eller hjärnan hos en drabbad katt.
Med hjälp av biopsi kan veterinären ställa en korrekt diagnos på FIP genom att leta efter vissa mikroskopiska kännetecken, t.ex. stora celler fyllda med proteinrik vätska och avlagringar som kallas amyloid.
Veterinärer kan ta tre olika typer av biopsier beroende på var de infekterade vävnaderna finns i kroppen, tillgänglighetskarakterisering och kliniska tecken vid undersökningen.
Den vanligaste typen för att diagnostisera FIP är laparotomi av saxtyp, vilket innebär att man under narkos gör ett snitt genom kattens bukvägg och tar ut små mängder vävnad som sedan undersöks i mikroskop i laboratoriet.

Indikatorer för FIP

Fallet Felin infektiös peritonit blir starkare när du har fler av indikatorerna nedan:

Positivt antikroppstest för coronavirus

Ett positivt antikroppstest för coronavirus är ett av sätten att diagnostisera Feline Infectious Peritonitis (FIP) hos katter.
Testet hjälper till att upptäcka antikroppar mot felint coronavirus, vilket kan vara en indikation på att katten har smittats av detta virus.
Det fungerar genom att detektera den specifika sekvensen av viruspartiklar som finns i de särskilda varianter av felint coronavirus som förknippas med just denna sjukdom.
Ett positivt resultat är inte en definitiv bekräftelse men kan stödja en diagnos av FIP, särskilt eftersom andra tester kan ge otydliga resultat eller inte vara tillräckligt exakta.
Det är viktigt att notera att ett negativt resultat inte utesluter en möjlig diagnos och att ytterligare tester och undersökningar måste göras innan man kan dra några definitiva slutsatser om FIP-status hos ditt husdjur.

Höga proteinhalter i serum (mer än 7,8 gm/dL), särskilt y-globuliner.

En hög proteinnivå i serum, särskilt y-globuliner hos katter, kan tyda på diagnosen felin infektiös peritonit (FIP).
FIP orsakas av ett virus och kan vara dödligt, så det är viktigt för kattägare att förstå hur detta tillstånd diagnostiseras.
Proteinnivåerna mäts med hjälp av laboratorietester som blodprov eller effusionstest.
Om det totala serumproteinet överstiger 7,8 g/dL och förhållandet mellan albumin och globulin (A:G) understiger 0,6 kan det i allmänhet finnas en indikation på FIP i kattens system, eftersom det kan vara tecken på inflammation eller andra hälsoeffekter som är kopplade till virusattacken i kroppen.
Förekomsten av inflammatoriska proteiner som y-globuliner uppträder när detta virus angriper friska celler i kroppen och bör därför inte uteslutas vid testning för FIP eftersom dessa siffror i hög grad beror på hur allvarlig infektionen är i kattens vitala organ som njurar, lever eller lungor etc.

Hög halt av A-1-syra glykoprotein (AGP) (mer än 3 mg/mL)

A-1-Acid Glycoprotein (AGP) är en akutfasreaktant som har visat sig öka hos katter med Feline Infectious Peritonitis (FIP). Den här typen av protein ökar dramatiskt under inflammation, vilket innebär att en hög nivå av AGP i blodet kan vara en indikator på FIP. Det är särskilt kraftfullt när det används som en avgörande faktor tillsammans med andra riskfaktorer som är förknippade med FIP, såsom onormala vita blodkroppar och levervärden. I en studie som genomfördes på 344 katter som misstänktes ha FIP visade resultaten att AGP var det mest exakta testet för att avgöra om de hade sjukdomen eller inte. Av de 344 katter som testades för AGP-nivåer minst två gånger fick 97 % en korrekt diagnos som antingen cancer eller Feline Infectious Peritonitis enbart baserat på deras A-1 Acid Glycoprotein-värden. I samma studie drogs också slutsatsen att om nivåerna är högre än 1,5 mg/ml är det mycket troligt att din katt har detta tillstånd och att testerna bör fortsätta för att bekräfta diagnosen.

Förhållandet mellan albumin och globulin är mindre än 0,8

A:G-kvoten (Albumin till Globulin-kvoten) är en viktig indikator när det gäller att diagnostisera felin infektiös peritonit (FIP).
En albumin-globulinkvot på 0,8 eller mindre kan vara en stark indikation på att din katt har FIP.
Denna kvot är viktig eftersom den indikerar förekomsten av vissa abnormiteter i immunsystemet som förknippas med FIP; om din katts serumalbumin/globulinkvot är låg kan det tyda på att det virus som orsakar FIP har infiltrerat kattens kropp och att immunsystemet reagerar onormalt.

Förhöjt antal vita blodkroppar (mer än 25 000 celler/l)

Ett förhöjt antal vita blodkroppar (WBC) på mer än 25 000 celler/l är en viktig indikator som kan tyda på förekomst av Feline Infectious Peritonitis (FIP).
En ökning av antalet vita blodkroppar kan tyda på att kattens immunförsvar reagerar på viruset eller att viruset försöker tränga djupare in i organsystemen.
Fullständig blodstatus hos katter som infekterats med FIP visar i allmänhet normocytiska, normochroma, icke-regenerativa avvikelser som gör att diagnosen kan ställas med säkerhet.
Utöver detta är onormala immunologiska testresultat som ökade nivåer av y-globuliner och A-1 Acid Glycoprotein också indikationer på FIP.
Hyperglobulinemi kan förekomma hos katter som drabbats av FIP, vilket sannolikt är ett försök av kattens kropp att bekämpa infektioner, vilket aktivt väcker misstanke om sjukdomen och hjälper till att ställa diagnos.
Förhöjda WBC-värden kan också vara relaterade till andra sjukdomar som FeLV, FPV etc., men på grund av förekomsten av sammanfallande faktorer som nämns ovan gör en sådan ökning av antalet i kombination det mycket troligt att det kan signalera mot en potentiell diagnos om inte definitiva bevis som pekar mot felin infektiös pretoetionitsis.

Minskat antal lymfocyter

Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som spelar en viktig roll i bekämpningen av infektioner och sjukdomar.
Hos katter med FIP är dessa lymfocyter färre eller saknas helt jämfört med hos normala friska katter eftersom det virus som förknippas med FIP, felint coronavirus (FCoV), bidrar till att lymfocytpopulationen förstörs i hög grad.
Denna ökning av lymfocyternas dödlighet leder till ett lågt antal lymfocyter, vilket symboliserar tecken på försvagad immunitet orsakad av viruset samt underlättar diagnos eftersom det är karakteristiskt att ha låga immuncellsnivåer vid FIP.
Ett minskat antal lymfocyter kan upptäckas genom vissa tester, t.ex. ett fullständigt blodstatus (CBC) som undersöker flera komponenter i blodet och hjälper till att identifiera om det har skett några förändringar, t.ex. om koncentrationen skiljer sig från vad som anses normalt för en enskild katts ålder och ras.
Om det ses vid CBC kan andra tester sedan användas för att bedöma ytterligare detaljer för exakt bekräftelse, såsom ELISA-test som direkt upptäcker närvaro eller frånvaro av antikroppar relaterade till latent virusexponering eller indirekta metoder som förhöjda leverenzymer som ofta hittas samtidigt med FCoV-infektion på grund av dess effekt på leverhälsan och främjande av inflammatoriska aktiviteter som leder till möjlig skada om laboratorievärden når djupt onormala nivåer under längre perioder utan korrekta behandlingsalternativ som tillämpas enligt behandlingar som ges potentiellt av veterinärer som är bekanta med sådana scenarier beroende på fallets resultat.

Förhöjda leverenzymer, såsom ALT (alaninaminotransferas), ALP (alkaliskt fosfatas), AST (aspartamaminotransferas) OCH GGT (gammaglutamyltransferas)

är bland indikatorerna på FIP relaterade till FIP-tester.
ALT finns i den högsta koncentrationen i levern och ALP och GGT är ytterligare leverenzymer, som när de hittas i höga nivåer har förknippats med onormala funktioner i andra organ som njur- eller hjärtfel.
Förhöjda nivåer kan öka kattens risk för sjukdomar eller allmänna hälsoproblem.
Leverfunktionstester omfattar vanligtvis ALT, AST, ALP och GGT.
Denna typ av blodprov ger värdefull information om leverns hälsa och potentiella underliggande tillstånd som kan orsaka förhöjda enzymnivåer.
Detta hjälper veterinärer att ställa en korrekt diagnos, inte bara för katter som misstänks ha FIP utan även för katter som uppvisar matsmältningssymtom som kräkningar eller oförklarlig viktminskning på grund av andra problem som parasiter eller infektioner i matsmältningskanalen, oberoende av om det är ett FIP-relaterat fall eller inte.

Högt bilirubinvärde

Höga bilirubinnivåer hos katter orsakas vanligtvis av hemolys, leversjukdom och kolestas.
En ökning av bilirubinhalten kan dock också vara ett tecken på Feline Infectious Peritonitis (FIP).
Hyperbilirubinemi förknippas vanligtvis med FIP tack vare den systemiska inflammationen som orsakar skador på både röda blodkroppar och leverns hepatocyter, vilket kan leda till förhöjda bilirubinnivåer i serum.
Ett högt totalt eller direkt bilirubinvärde – som visar hur mycket pigment som har byggts upp i kattens kropp – är ofta ett av de första testerna som används vid diagnostisering av FIP.
De vanligaste symtomen hos katter med gulsot orsakad av förhöjda bilirubinnivåer är att huden och ögonvitorna gulnar och att de producerar onormalt mörk urin.

Högt antal urea

Urea är ett kvävehaltigt ämne som främst ansvarar för utsöndring av avfall hos katter.
Ett onormalt högt ureavärde kan tyda på något mer oroande, till exempel förekomsten av FIP.
En starkt bidragande faktor till en ökning av ureanivåerna är den inflammatoriska karaktären hos FIP.
När det finns en infektion i en katt blir de vita blodkropparna – kroppens försvarssystem – överansträngda och utmattade när de försöker bekämpa den, vilket oavsiktligt leder till en ökning av proteinhalten i serum eller kreatininnivån (ett mått på metaboliska avfallsprodukter).
Med dessa extra ämnen närvarande behöver de ytterligare hjälp från andra kroppsfunktioner som urinering, vilket sedan höjer koncentrationen av urea i blodomloppet längre än vad som är normalt, så kallad hyperurekemi.

Högt kreatininvärde

Kreatinin är en avfallsprodukt hos katter som produceras genom metabolismen av muskelvävnad.
Det finns vanligtvis i kattens urin och filtreras normalt ut av kattens glomerulära filtreringshastighet (GFR).
När GFR minskar kan kreatininnivåerna stiga på grund av ineffektivt avlägsnande från blodomloppet och slutligen ansamlas i kattens kropp.
En hög kreatininnivå har visat sig vara relaterad till indikatorer på felin infektiös peritonit (FIP).
Hos drabbade katter är förhöjda kreatininvärden ofta förknippade med lägre proteinkoncentrationer eftersom en ökning av utsöndrat ureakväve tyder på nedsatt njurfunktion medan låga albuminnivåer tyder på att proteiner läcker ut genom läckande tarmar eller bukslemhinna till följd av vätskeansamling.
En högre kreatininnivå i serum fungerar inte bara som en indikator på FIP utan hjälper också till att skilja den från andra sjukdomar som FelV, FPV eller toxoplasmos som kan ha liknande kliniska tecken men kräver olika behandlingsprotokoll.

Begränsningar och överväganden

Det är viktigt att ta hänsyn till eventuella falska positiva eller negativa resultat när man tolkar resultaten av FIP-tester, så prata med din veterinär om du har några frågor.

Falska positiva och falska negativa resultat

Falska positiva och falska negativa resultat kan förekomma vid FIP-test.
Ett falskt positivt resultat uppstår när ett test indikerar att en katt har viruset, trots att den egentligen inte har det.
Detta kan leda till feldiagnostisering eller olämpliga behandlingsprotokoll för katter som faktiskt inte är infekterade med viruset.
Ett falskt negativt resultat uppstår när testet felaktigt anger att det inte finns några bevis för att viruset finns i provet, vilket också kan leda till fördröjd eller otillräcklig behandling av katter som faktiskt är infekterade med FIP.
I vissa fall kan felaktiga resultat orsakas av prover av dålig kvalitet – till exempel om vävnad eller blod som används för testning har hanterats felaktigt under insamling och transport – så det är oerhört viktigt att noggrant ta och förvara prover så snart de har tagits från ett djur som testas för FIP.

Andra sjukdomar med liknande värden

Det är viktigt att notera att det finns andra sjukdomar som kan ge liknande symptom som FIP, t.ex. FIV, FELV, FPV, FCV och toxoplasmos.

FIV-avläsningar jämfört med FIP

Det är viktigt att känna till att FIV (Feline Immunodeficiency Virus) och FIP (Feline Infectious Peritonitis) är två mycket olika sjukdomar, men symtomen kan likna varandra vilket kan orsaka förvirring.
Även om ett positivt antikroppstest för coronaviruset är en indikator på FIP kan det också tyda på förekomsten av en icke-patogen version av viruset som inte oundvikligen leder till infektion med FIP.
Katter som endast är infekterade med FIV kan också ha proteinnivåer som är lika höga eller högre än de som ses hos katter som drabbats av avancerade stadier av FIP.
Dessutom visar många andra sjukdomar förhöjda leverenzymer som ALT (alaninaminotransferas), ALP (alkaliskt fosfatas), AST (aspartataminotransferas) och GGT (gammaglutamyltransferas).
De mest tillförlitliga metoderna för att skilja mellan de båda tillstånden är effusionstest genom analys av pleuravätska från perfusion, röntgen för att upptäcka tumörer i buken, ultraljudsundersökning för att upptäcka förstorade lymfkörtlar och mjältlesioner, antikroppstest som utförs på blod och olika former av utvärderingar av cerebrospinalvätska inklusive biopsiundersökning.
Ett blodprov när det körs kommer vanligtvis att avslöja ovanligt höga siffror i proteininnehåll Globuliner Albuminförhållande Kreatinin Bilirubin Urea kväve och vita blodkroppar >25000/ml – indikerar serösa utgjutningar inuti, vilket kan bekräftas genom ytterligare testprocedurer om så krävs.

FELV-avläsningar mot FIP

Felint leukemivirus (FELV) och Felin infektiös peritonit (FIP) är två virussjukdomar som kan drabba katter.
Även om båda dessa virus tillhör coronavirusfamiljen har de olika sjukdomsprocesser och uppvisar olika symtom.
FELV-infektion utvecklas t.ex. snabbare än FIV-infektion och förknippas med lymfosarkom och andra sjukdomar.
FIV påverkar däremot sin värd mycket långsammare och betraktas ofta som ett kroniskt tillstånd för katter.
Vi vet också att när det gäller att diagnostisera dessa infektioner hos katter kommer resultaten av ett antikroppstest för coronavirus att variera mellan FELV respektive FIV.
När positiva signaler dyker upp från något av testerna indikerar detta inte nödvändigtvis vilken typ av virus en katt bär på – ytterligare undersökningar behövs vanligtvis, t.ex. att titta på blodproteinnivåer eller utföra effusionstest på drabbade områden för att ställa en korrekt diagnos.

FPV-avläsningar jämfört med FIP

FPV (Feline Parvovirus) består av ett virus som angriper tarmkanalen och fortplantningsorganen hos katter och kan orsaka diarré, kräkningar, uttorkning, feber, depression, anorexi eller till och med dödsfall.
Det sprids via direktkontakt mellan djur genom ömsesidig omvårdnad eller indirekt kontakt med förorenade miljöer.
FIP (felin infektiös peritonit) orsakas av ett felint coronavirus och drabbar katter i alla åldrar eftersom deras immunsystem inte kan utveckla antikroppar mot coronaviruset.
Kliniska tecken är anemi och dyspné samt bukförstoring när det finns utgjutningar från pleurala eller peritoneala vätskeansamlingar.

FCV-avläsningar mot FIP

Test för virusutsöndring från FCV (Felint coronavirus) kan användas för att upptäcka tecken på aktuell eller tidigare infektion med FCoV, men resultaten kan inte alltid exakt skilja mellan de två virustyperna – den sjukdomsframkallande som kallas FIP-virus och den icke-patogena enteriska versionen.
Detta beror på att båda typerna har exakt samma egenskaper när det gäller storlek, form och struktur – vilket gör det svårt att bekräfta om en katt har utvecklat FIP eller inte.
Ett enda testresultat kan inte helt skilja mellan katter som infekterats med FCoV och som kommer att utveckla en fullt utvecklad sjukdom och de som aldrig kommer att visa några tecken på sjukdom; därför rekommenderas ytterligare testmetoder när man försöker diagnostisera katter som misstänks ha FIP.
I dessa fall kan PCR-analyser för klassificering av enskilda gener som upptäckts hos felina coronavirus bidra till att ge mer exakta svar än att enbart förlita sig på FCV-titrar, eftersom tillgängliga titerkit saknar kliniska data som är viktiga för att skilja patogena virus som FECOV och FPIV från icke-patogena.

Toxoplasmosavläsningar jämfört med FIP

När det gäller att diagnostisera sjukdomar hos katter kan falska positiva värden och likheter mellan olika sjukdomar göra saker och ting komplicerade.
Även om katter som är infekterade med både felin infektiös peritonit (FIP) och toxoplasmos kan ha liknande värden, finns det tydliga skillnader som bör beaktas när man försöker ställa en korrekt diagnos.
FIP orsakas av ett virus medan toxoplasmos orsakas av en intracellulär protozo som kallas Toxoplasma gondii.
Katter kan smittas av FIP genom kontakt med andra katter som bär på viruset eller genom att dricka vatten som förorenats av avloppsvatten.
Toxoplasmos å andra sidan förvärvas främst genom att äta rått kött eller avföring från ett annat djur som är värd för dess cystor i larvstadiet, t.ex. gnagare och fåglar.
Båda tillstånden orsakar ofta högt antal vita blodkroppar, vilket gör det nödvändigt att skilja dem åt genom olika tester, t.ex. albumin/globulinnivåer och protein/kreatininkvot.
Vacciner mot FCoV typ I har utvecklats, men dess användning för att förebygga FIP är fortfarande kontroversiell på grund av biverkningar i samband med det, såsom uveit eller feberutbrott minskade efter vaccination av SCoVs inträffade hos kattungar i åldern 10-26 veckor så för närvarande finns det inget vaccin som rekommenderas för att förebygga infektion utan snarare tidig upptäckt med hjälp av diagnostiska tester som ger resultat för att identifiera om katten endast uppvisar antikroppar mot coronavirus, dvs. ännu inte har utvecklats till fullblåst virusaktiverad form som kallas virulenta systemiska former som är nödvändig diagnos för att misstänka FIP-fall.

Canceravläsningar mot FIP

Det kan vara svårt att ställa en korrekt diagnos på felin infektiös peritonit (FIP), eftersom den ofta uppvisar liknande kliniska tecken och avläsningar som cancer.
Cancer är den vanligaste enskilda sjukdomen hos katter i åldern 2-8 år och FIP är den vanligaste enskilda orsaken till sjukdom hos katter yngre än 2 år, vilket gör det särskilt viktigt för kattägare att förstå hur de kan skilja mellan dessa två tillstånd.
För att ställa en korrekt diagnos på FIP eller cancer kan flera tester behöva göras, bland annat blodprov för att undersöka proteinnivåer, röntgen, ultraljud, ett test av cerebrospinalvätskan för att undersöka antikroppsproteiner och specifika antigener som är indikatorer på coronavirusinfektion, ett test av utgjutningar för att undersöka förhöjt antal vita blodkroppar, minskat antal lymfocyter och immunoglobuliner, biopsier för att undersöka fibrinösa membran/granulom i organ som njure eller lever samt antikroppstester.
Positivt resultat på ett enskilt test är inte detsamma som en definitiv diagnos, utan alla tillgängliga data bör beaktas innan man drar en slutsats.
Eftersom vissa falska positiva resultat kan uppstå när vissa typer av tester används ensamma (och vice versa), är veterinärkonsultation avgörande när det gäller sådana känsliga diagnoser – särskilt eftersom korrekta behandlingsalternativ är beroende av korrekt identifiering av båda tillstånden.

Slutsats

Felin infektiös peritonit (FIP) är en allvarlig och ofta dödlig virussjukdom som drabbar både vilda katter och tamkatter.
Den är smittsam och sprids genom kontakt med infekterad avföring.
Diagnosen kan vara svår att ställa på grund av det stora antalet symtom som varierar från katt till katt, vilket gör det viktigt för djurägare att hålla utkik efter misstänkt beteende eller hälsoförändringar hos sina katter.
FIP-testning omfattar många metoder, t.ex. blodprov, effusionstest, röntgen, ultraljud, antikroppstest, cerebrospinalvätsketest och biopsier – som alla samverkar för att bekräfta diagnosen.