Vad ska jag vara uppmärksam på när jag behandlas för FIP?

Det är mycket viktigt att utvärdera det kliniska svaret; om det inte förbättras kan en högre dos krävas.
Särskilt när en katt mår bra är det bäst att ta regelbundna blodprover, men observera att det kan innebära stressiga och kostsamma klinikbesök.
FIP Treatment Monitoring: bör vara tillräckligt för att mäta svaret i dessa fall.
Det är lämpligt att uppmana kattägare att väga sina husdjur hemma med hjälp av prisvärda babyvågar och att registrera deras hunger, beteende, andningsfrekvens och andra relevanta faktorer i en dagbok.
Följande råd kan komma att ändras beroende på hur katten reagerar på behandlingen: – Man förväntar sig att normotermi och beteende förbättras inom 48 timmar.
Vid denna tidpunkt bör du få en muntlig uppdatering om kattens utveckling och hur lätt det är att medicinera den.
– Efter två veckor är det viktigt att bedöma vikt, beteende och utgjutningar (intern skanning, mätning av bukomfång).
Serumbiokemi och hematologi kan också utvärderas, med justeringar för ekonomiska begränsningar vid behov (t.ex. kan man fundera på om totalprotein, PCV och bedömning av plasmafärg mätt med ett spunnet mikrohematokritrör kan användas som en effektiv och snabb första screening för att avgöra om ytterligare tester är nödvändiga).
Normalisering av AGP i serum (om det är förhöjt före behandling) kan vara till hjälp för att förutsäga remission; – Katten ska bedömas på nytt och de ovannämnda testerna ska utföras igen efter sex veckor.
– Katten ska undersökas efter 12 veckor och helst ska alla utvärderingar vara normala innan behandlingen avbryts.
Ibland noteras, även om det inte är relaterat till återfall, måttlig kronisk hyperglobulinemi och mild abdominal lymfadenomegali.
Det är fortfarande möjligt att avsluta medicineringen om alla andra parametrar – inklusive AGP – är normala.
Om det är tillgängligt och rimligt prissatt är det bra med patientnära ultraljud (POCUS) för bedömning av lymfkörtelstorlek och/eller effusionsupplösning.

Vad kan jag förvänta mig av min FIP-behandling?

– Du bör märka en förändring i humör, aptit, upplösning av pyrexi och, om någon, en minskning av buk- eller pleuravätska under de första två till fem dagarna.
– Under de första dagarna av behandlingen, det vill säga innan läkemedlet har hunnit verka, kan det förekomma fler kliniska indikationer som beror på FIP.
Om katten t.ex. är hemma, uppmana ägaren att bedöma kattens andningsfrekvens och ansträngning i vila.
Detta kan också innebära att det bildas eller återkommer pleurautgjutning, som kan behöva dräneras.
Det kan också förekomma neurologiska symtom eller symtom på uveit (ägaren kan t.ex. märka en förändring i irisfärgen).
Förändringar i neurologisk eller okulär funktion bör föranleda en utvärdering av läkemedelsdosen för att avgöra om en ökning är nödvändig.
– Vanligtvis försvinner blodutgjutningar inom två veckor.
Om en utgjutning kvarstår efter två veckor bör man överväga att höja dosen (helst med 2-3 mg/mg två gånger dagligen eller var 12:e timme), t.ex. till en högre nivå än den som rekommenderas för katter med enbart utgjutningar.
– Det kan ta flera veckor för serumalbumin att stiga och globuliner att sjunka (dvs. normaliseras); tänk dock på att globulinerna initialt kan stiga när en betydande volym av effusionen absorberas.
När alla andra parametrar har återgått till det normala finns det en risk för att globulinerna fortfarande är något förhöjda vid slutet av behandlingscykeln.
Detta har inte kopplats till återfall.
– Det kan ta upp till 10 veckor innan anemi och lymfopeni försvinner, och effektiv behandling kan leda till lymfocytos och eosinofili.
– Förstorade lymfkörtlar krymper vanligen inom några veckor, men ibland kan det hända att de inte återfår sin normala storlek eller ekogenicitet vid ultraljudsundersökning, inte ens efter avslutad behandling.
Om alla andra indikatorer har återgått till det normala verkar detta dock inte tyda på ett återfall av FIP; behandlingen bör avslutas som planerat och patienten kan följas noga.
Om du märker att framstegen är mindre än förväntat kan du ompröva diagnosen och/eller höja dosen.

Vad ska jag hålla ögonen på efter FIP-behandlingen?

Efter behandlingen, som vanligen pågår i 12 veckor, bör kattägare hålla utkik efter kliniska tecken på återfall, t.ex. minskad aptit, viktförändringar eller andra symtom.
Kliniska indikatorer på återfall kan skilja sig från de ursprungliga diagnostiska tecknen (t.ex. neurodiffusiva signaler hos katter som tidigare haft effusioner).
Undersökning av katten cirka fyra veckor efter avslutad behandling är idealiskt.
Om AGP förblir normalt kan övervakning av det ge tröst.
Det är viktigt att omedelbart undersöka eventuella kliniska symtom.

Kan jag använda några kompletterande terapier under behandlingen av FIP?

Olika former av stödjande vård kan vara till nytta för katter med FIP.
Antivirala medel har inte undersökts med några särskilda kosttillskott, och att använda många orala läkemedel kanske inte är det bästa alternativet på grund av problem med patienternas följsamhet och tillhörande kostnader.
Katter som är sjuka och uttorkade kan dock behöva intravenös vätskebehandling.
Beroende på situationen kan man överväga följande ingrepp: – Nervskador, uveit, peritoneal- och pleurainflammation samt utspändhet från massor kan alla orsaka obehag hos de drabbade katterna.
Som en del av multimodal analgesi kan behandling med opioider, t.ex. buprenorfin, och andra läkemedel, t.ex. NSAID, vara till nytta om katten äter och dess njurparametrar och vätskestatus är normala; – Upprepat dränage av pleurautgjutningar kan vara nödvändigt under hela den första behandlingsperioden; – Normalt dränage av bukutgjutningar sker endast när trycket äventyrar andningen; – Nutritionen är avgörande eftersom katter med FIP ofta går ner i vikt och ändrar fysiskt utseende.
På grund av nasala rörs dåliga tolerans och risk för depression kan katter med djup anorexi som inte svarar på ovannämnda mediciner ha nytta av att få en esofagostomitub (O-)tub inopererad.
– Vissa sjuka katter kan dessutom ha nytta av en kortvarig placering av matningssond, vilket kan underlätta medicineringen.
Läkemedel som maropitant kan hjälpa katter att må bättre när de är illamående och stimulera dem att äta. – Blodtransfusion kan vara nödvändigt utöver antivirala läkemedel i vissa fall av allvarlig (och ibland hemolytisk) anemi orsakad av FIP; hepatoprotektiva medel, såsom S-adenosylmetionin (SAME), med eller utan silybin, är i allmänhet inte nödvändiga, inte ens hos katter med förhöjd ALAT-enzymaktivitet, – och kortikosteroider är i allmänhet kontraindicerade vid behandling av FIP med antivirala medel för att förhindra biverkningar och immunsuppression.
Å andra sidan kan katter med svåra neurologiska symtom ibland behöva kortvarig systemisk kortikosteroidbehandling (1-5 dagar) för att minska inflammationen.
Katter med uveit kan också ha nytta av topikala kortikosteroider.
Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) är en sällsynt biverkning av felin immunplexopati (FIP) som ofta kräver systemisk kortikosteroidbehandling under en längre tid i tillägg till antiviral behandling för att lindra anemin.
Överväg att administrera ett NSAID till katter som får FIP-behandling om en antiinflammatorisk medicinering är nödvändig (förutsatt att katten äter och att dess njur- och vätskeparametrar är normala).